Det är svårt för mig att skaffa vänner.. och jag tror att det beror delvis på att jag är annorlunda. Men ibland blir jag så jävla sur över folk som är arga på mig för ingenting? Känner för att drämma huvudet i väggen! Jag vet när jag har fel men jag säger aldrig förlåt ändå, jag är så envis. Men folk som är sura på en för att man inte har gjort något? Alla ni som läser detta och är sur på någon för ingenting, dräm er själv i ansiktet och sedan kolla er i spegeln och se hur jävla omogna ni är. Tror nog att jag borde göra det ibland med, för vad säger liksom att jag är felfri? Men jag är så jävla trött på att ha vänner som är så falska hela tiden, ena dagen är man fett bra vänner och andra dagen är man bara allmänt dum i huvudet. Som sagt, jag uppmanar er att bitchslapa er själva, för ni är så äckligt bajsfula. Ingen puss och ingen kram heller.

Jag har haft många dagar då jag bara sitter i min säng och tänker "vad gör jag med mitt liv egentligen? Och alla tankar bara grötar ihop och ibland känns det som om allt bara exploderar. Ni vet när man knappt vet vad man själv tänker? Jag känner att jag vill göra något roligt med mitt liv, inte sitta och plugga matte dag in och dag ut så att jag hinner ikapp vart resten av klassen är. Jag vill åka någonstans varmt. Jag vill ha världens snyggaste kropp så folk slipper döma mig för mina tjocka lår, min dåliga hy och blablabla. Men båda jag och ni vet att det inte är så enkelt. Alla dessa spekulationer och ideér får mig att känna som om jag inte har kommit någon vart med mitt liv. Jag vill så mycket. Jag vill helt enkelt leva livet. Nej, jag vill inte supa skallen av mig och tro att jag är populär för det. Snälla bara sluta.

 

Min dröm? California? New York? Australien? Världen? Överallt? Det finns så mycket jag vill se och hur ska jag kunna uppleva detta när jag spenderar de flesta dagarna på året i min säng och spekulerar runt detta? Ja. Precis så känner jag också när jag går till skolan varje dag. Vaknar runt 6-7 tiden för att vara i skolan prick 8. Vem vill detta egentligen? Ursäkta mina ordval? Men vem FAN gillar skolan? Vem fan vill vakna så tidigt för att gå till ett ställe där man blir dömd för hur man ser ut? Ingen. Och om du nu tänkte, "jag gillar faktiskt skolan." Snälla bara hållkäften. Så ja, mest av allt vill jag åka runt till nästan varenda land och kanske bosätta mig någonstans och leva där resten av mitt liv. Skulle inte det vara underbart?

 

Jag kanske vill bli läkare, psykolog, artist, pilot.. men mest av allt vill jag bli författare. För jag gillar det. Ni vet känslan då man kan förmedla allt av att bara skriva. Att låta fantasin flöda. Men nu förtiden har jag inte det längre, fantasin då.. Varje gång jag försöker hamnar jag.. ingenstans. Så jag bara undrar, vart försvann den tjejen som älskade att lära sig saker i skolan? Vart försvann den tjejen som hade så mycket fantasi att hon kunde skriva en novell på 36 sidor? Borta. Puts väck. Det är lite synd. Ellerhur? Jag tycker det iallafall. Men detta är mina åsikter. Inte era.

Ni vet dom dagarna då man bara sitter hemma och verkligen inte gör någonting, utan man bara sitter hemma och väntar på att något ska hända, väntar på att någon ska höra av sig, väntar på att någon ska ringa. Dom dagarna, är mitt liv. Jag vet inte vad som hände när jag växte upp förutom att jag har flyttat runt till minst sex olika ställen och fått nya vänner hela tiden. Men i denna skitstaden har inget gått rätt, ingenting. Eller jo, jag har haft dem fake ass bitches som man bah äcklas av och jag har haft dem vännerna jag trodde skulle vara mina livet ut, jag har haft allt det. Och förra året hade jag även min bästavän, vi var singlar på den tiden så vi gjorde allt med varandra. Men när hon skaffade kille så va det inte samma sak längre, men jag kan ju inte klandra henne för det bara är så, det händer, vad ska man göra åt saken liksom? Hon växte ifrån mig även om vi kämpade, ända till slutet. Jag saknar henne så mycket. Men jag försöker se frammåt, men det är svårt när vägen inte är rak och när det är dimmigt. Ibland tänker jag, det blir bättre med tiden, folk kommer börja höra av sig, varför skulle dem inte liksom? Men så enkelt är det fan inte. I falkenberg, denna stad, så är livet knas. Man måste vara rik, speciell, eller drop dead gorgerous för att spela någon roll. Och det är ett jävla stort PLUS om man har en stor fet villa där man kan ha hemmafester. Det här är MINA tankar, och jag pekar inte ut någon, men det är så. Och jag tror säkert att detta inte bara är i Falkenberg utan det händer säkert överallt.

 

Jag har undrat, "är det något fel på mig?", men seriöst, det spelar ingen roll om det är något fel på mig för det är fel på denna värld, som är så bedömmande. Jag dömer, du dömer, dina vänner dömer, dina vänners vänner dömer, and so on. Jag snackade med en tjej igår som skrev "alla söker uppmärksamhet, annars hade vi inte lagt ut massa snygga bilder på oss själva", fyfan va sant, det är så jävla sant. men varför söker man uppmärksamhet då? Varför räcker det inte bara att man är snygg, får man inte tillräckligt med uppmärksamhet då? Nej. Man letar inte efter uppmärksamhet, man letar efter att folk ska acceptera en, gilla en.. Simple as that. Och det är helt cray and det ska va så, att man lägger upp assnygga bilder på sig själv bara för att folk ska acceptera en. Tänk att någon här i världen lägger upp äkta snygga bilden på sig och tänker "någon kanske kommenterar och skriver att jag är fin." "någon kanske hör av sig efter detta". Tänk att denna någon kan vara jag. Jag tycker det är pinsamt att leva i en sån här värld som är så manipulerad. Vissa köper fina kläder för att dem är fina, men de flesta köper kläder för att andra tycker dem är fina. Nu, 2013, måste man se ut, och gå, och leva på ett sätt så alla andra i hela jävla staden gör. För DÅ är man cool. DÅ passar man in. Och i hela mitt liv, har jag försökt att passa in även om jag inte har vågat erkänna det. Jag har försökt att bli accepterad. Men jag orkar inte mer seriöst. Jag sitter gärna hemma ensam och pluggar på en fredagskväll hellre än att gå ut men manipulerade fake ass bitches och supa livet av mig. Ja, jag sitter hellre hemma och förlorar min själ i musiken.

 

Det var nog innan lovet någon gång när jag såg att någon hade haft på sig jeansshort i skolan med svarta nylonstrumbyxor under, och fan vilket hyss det blev över det. Hörde att folk snackade skit hit och dit över det och själv tänkte jag "Det är fan assnyggt och, OCH om det är kallt, hon hade ju valt det själv, fuck alla andra då" Varför ska det vara fel att ha jeansshorts på sig på vintern? Och folk DÖMER en för det. Tänk bara när du köper en mobil som inte är i modet ännu, helt sjukt va folk kommer döma dig. Och när du köper vita strumpor, och din fake ass kompis också har det, då är du ju bara dödens, man kan ju verkligen INTE ha samma färg på strumporna som sin kompis. Det är bara fel... I DITT JÄVLA HUVUD. Inget är fel. Man gör som man vill. Regler finns för att bryta. Snälla gå inte ut på gatan och skjut någon nu. För det är inte det jag vill säga. Allt du gör, allt du gjorde, allt du gjort, gör det för att du vill göra det inte för att du tror att alla andra tror att det är coolt. Världen kommer alltid vara manipulerad. Men TÄNK.. om du inte var en del utav den manipulerade världen. Tänk om jag inte var det. Sluta skjuta upp saker du vill göra. För YOLO.

 

YOLO är ett jävligt bra citat faktiskt. Och nej jag trodde inte att man kunde leva två gånger innan jag hörde citat. Men Yolo innebär inte att man ska supa sig full, droga sönder sig själv, förlora oskulden vid 12-års åldern. Yolo betyder att "du lever bara en gång" och varför inte göra det du alltid velat göra då. Har du velat börja gymma? Gör det. Vill du åka till Las Vegas och leva livet? Gör det. Det handlar om att ta chanser. Kunna riskera något. För när du super sönder dig själv, handlar det att ta chanser då? Handlar det om att riskera något förutom din lever? Alltså, gör det du vill göra, kämpa för det du vill göra, och ge som du vill få.

 

Over and out.

 

 

Jag börjar bli lite nervös.. Nu när jag har grävt ner mig i musikvärlden igen så börjar jag undra, vart har Eminem tagit vägen? Så jag gjorde lite research och det visade sig att han har en "liten" paus för att hjälpa sina vänner spela in massa låtar, så YES, han ska inte lägga av med musiken. Har saknat honom så mycket. SÅ JÄVLA ÄCKEL MYCKET. Min baby får fortsätta några år till innan han går i pension, punkt slut.

JULY BABY. Fun to be with. Secretive. Difficult to fathom and to be understood. Quiet unless excited or tensed. Takes pride in oneself. Has reputation. Easily consoled. Honest. Concerned about people’s feelings. Tactful. Friendly. Approachable. Emotional temperamental and unpredictable. Moody and easily hurt. Witty and sparkly. spazzy at times. Not revengeful. Forgiving but never forgets. dislikes nonsensical and unnecessary things. Guides others physically and mentally. Sensitive and forms impressions carefully. Caring and loving. Treats others equally. Strong sense of sympathy. Wary and sharp. Judges people through observations. Hardworking. No difficulties in studying. Loves to be alone. Always broods about the past and the old friends. Waits for friends. Never looks for friends. Not aggressive unless provoked. Loves to be loved. Easily hurt but takes long to recover.

Detta är ett tidsinställt inlägg för nu är jag antagligen ute och festar sönder och välkomnar det nya året som jag hoppas blir bättre för er och mig på alla möjliga sätt. Jag har några nyårslöften faktiskt som faktiskt är som mina gamla nyårslöften så ni kan väl kika igenom mitt arkiv för det orkar inte jag göra.. Hehe. Nej, men jag hoppas att ni alla får en fin kväll och att ni håller era nyårslöften. Pusskram!