ibland önskar jag.. att livet vore lättare. Att man inte ska behöva oroa sig över prov och läxor och massa falska vänner som hugger en i ryggen. Men jag vet, att livet aldrig kommer bli lättare eftersom det är upp till en själv att kämpa och lära sig hantera dessa situationer. Jag ska inte ljuga, det är så jävla svårt att hantera vissa situationer ibland. Så jävla svårt att det knäcker mig inombords och hela min kudde blir blöt på natten. Jag bara önskar att jag kunde sätta mig i en bil med min bästavän och bara åka. Åka härifrån. Åka någonstans varmt. Åka någonstans där problem inte existerar. Får man lov att önska det?

 

Jag tror jag bryr mig för mycket ibland. Ni vet överkänslig? Eller heter det så? Hur orkar man bry sig så mycket som jag bryr mig egentligen? När folk förlorar en vän så går man vanligtvis vidare och skaffar nya vänner. Men med mig är det ej sådär. Utan när jag förlorar en nära vän så är det värre än när jag gör slut med en pojkvän. Jag bearbetar sorgen på mitt egna lilla sätt. Musik, sömn x2000. Typ. Jag gillar inte att förlora vänner, jag hatar konflikter. Men ändå händer det.. Som om det är "the will of nature".. Har ingen aning om vad fan det är.. men tyckte det passade in.

 

Tycker ni man är konstig bara för man är annorlunda? Jag är annorlunda. Och folk tror typ att det står i lagen att tjejer ska vara ordentliga och fina, nicka och le. Vad fan är vi? Robotar eller? Tror ni man kan önska att samhället ska sluta anta att tjejer ska bete sig på ett sätt och killar på ett annat sätt? USCH. Nej nu avslutar jag detta inlägget. Puss och kram på er. Be different, because being normal is to fucking mainstream.