Depression. Något jag lidit av till och från sedan jag började nian. Det är svårt när man förlorar någon som är så nära en. Glad, pratsam och kaxig skulle nog de flesta beskriva mig som, vilket jag fortfarande är.. på utsidan. Men insidan ändrades. Den flickan som älskade skolan och fortfarande ville gå trots att hon var sjuk, försvann. Vet ni varför jag älskade skolan? Jag älskade att vara ambitiös och vara omringad av vänner. Men den personen försvann. Det finns inte en dag jag inte kollar mig själv i spegeln och undrar vart alla mina drömmar flög iväg, inte en dag har gått och jag undrat vart den ambitiösa flickan tog vägen. Inte en jävla dag. Och ibland undrar jag, kommer det bli enklare med tiden? Antaligen inte. Inombords är det en röst som säger att det kommer bli okej, men nej, det kommer inte att bli okej.

 

Grejen är att det behöver inte vara okej. Man kan bryta ner. För den muren jag hade jobbat så hårt med att bygga upp inom mig, rasade ner. Alla helgerna jag låg i sängen och bara inte orkade ta itu med verkligheten, alla de dagarna jag spenderat framför datorn bara spolat igenom tv-serier, alla de timmarna jag kollat mig i spegeln och önskat att jag hade lusten att träna. Det tar tid och det kanske aldrig läker men den muren kommer jag jobba på någon dag igen, när jag känner för det.

 

Jag lider av grov depression för min förlust, för min skola, för min klass. Mina mål va höga när jag precis hade fått mitt brev om att jag blev antagen in till Falkenbergs Gymnasium. Men jag slutade sträva efter mina mål när jag började inse att jag inte trivdes. Man trivs inte alltid. Antingen gör man någonting åt det eller så skyller man sig själv som min kusin brukar säga. En sak är säker. När det nya året väl börjar skiter jag fullständigt i vad alla tycker och tänker och bara gör som jag vill. För, för en gång skull ska det handla om mig.

 

 

Så sjukt jävla gooo!

 

man dör inte pga självmord, man dör pga depression.

Halv ett. // Musiken bankar i hela huset, mor är inte hemma så jag kopplade in datorn i högtalarna och nu hoppar basen lite upp och ner. Igår sov jag väl vid två tiden och sedan så vaknade jag ungefär vid elva idag och åt lite våfflor. Super! Snart ska jag klippa mig och sedan färga mitt hår, den gången kommer vara lite annorlunda, för nu har jag ju en färgbomb också! Så vi får väl se om den gör någon nytta. Nu försöker jag hitta kärleken till Winnerbäck genom att gå igenom hela hans album, går väl inget vidare precis.. Men ja, ni får ha det!

1. Snö. 2. Färgen gul. 3. Skrikiga barn. 4. Regn. 

 

FAN, va go låt!

Jag är helt besatt i dessa killar, kärlek till Everything is free & Let's Go. Sjukt jävla goa är dom. Del 1 av matteprovet blev avklarat idag, känns som om jag får säga hej till mitt första F nu. Det gick inte riktigt som väntat, är så sjukt trött på det här. Upp med motivationen säger jag bara! Men nu börjar träningen om femton minuter, så jag ska väl gå ner och byta om och sedan ta med mig lite iskallt vatten, wiho! Dock är jag inte tagg över att gå i kylan alls.. Fuck life. Puss kram.

Nu är bloggen upplåst igen! Jag som precis hade sagt mitt lösenord till Eme, fast nu kommer hon ju inte behöva det. Kände att jag borde skriva av mig lite utan kritik här och där och jag tänkte från början ta bort alla de inläggen jag skrev medan bloggen var låst men det orkar jag inte med plus att det är ju ändå min blogg så jag får ju skriva vad jag vill egentligen.. En liten summering på helgen så låg jag mest i sängen och sov men igår åkte jag till Götet för att se killarna spela och det var ju ändå roligt påvägen hem eftersom vi stannade på donken. Plus att när jag väl kom hem så tog jag upp massa stearinljus till badkaret och la dem vid kanten, tände dom, satte på lugn musik och bara chillade järnet. Sånt behöver jag mer utav, men nu vidare till pluggandet. Puss på er.

Den 15 augusti började jag i en ny klass, en ny skola med nya lärare. Jag kände att jag trivdes men nu vet jag inte riktigt. Plugget gör mig så sjukt deprimerad att när jag väl kommer hem så skjuter jag det åt sidan och bara ligger i sängen. Dock så börjar jag tänka på konsekvenserna dagen efter.. Då jag ångrar att jag inte pluggade, då jag ångrade att jag valde natur, då jag ångrade att jag inte når de betyg jag vill ha. Det ÄR svårt.. iallafall för mig. Och jag vet inte hur det är med alla andra som valde natur men för mig är det svårt. Jag vill kunna säga att jag kämpade igenom de 3 kommande åren, men skulle det inte vara bättre att säga att jag faktiskt hade roligt under de 3 åren jag kommer gå på den här linjen? Och nu till det svåraste beslutet jag måste ta, är det dags att byta linje? Vågar knappt diskutera med mor, fy attans vad besviken hon skulle bli. Får väntas och se.

                                          3. Överkomma ALLA mina rädslor.                                           

  4. Hitta någon jag kan vakna upp till dagligen/accepterar mig för den jag är.

5. Bli framgångsrik och flina åt dom som inte trodde att jag skulle klara det.

6. Träffa Eminem.

7. Slänga alla saker i mitt rum och börja om på nytt igen.

8. Dra ett streck över gamla livet och "YOLO".

9. Lämna Sverige och bo i California.

10. Gå ut med betyg jag är nöjd över.

Day one: ten things you want to do before you die.

Day two: nine things about yourself.
Day three: eight ways to win your heart.
Day four: seven things that cross your mind a lot.
Day five: six men you think are really handsome.
Day six: five things you like to do.
Day seven: four things you hate.
Day eight: three things you love.
Day nine: two favorite songs.
Day ten: one confess

Lika kär som första gången jag hörde låten..