---

Under mina dar av olycklighet, smärta och framför allt kärlek. Så har allting visat sig dåligt, eller nästan allting. Kanske för att jag är en lätt påverkad människa, jag blir the drama queen när det kommer till kärlek. Om jag ska skulle beskriva mig själv med hjälp av en person. "Brooke Davis" i One Tree Hill som spelas av Sophia Bush, men konstigt nog, jag älskar henne. Inte bara för att jag har lite av hennes personlighet, utan även för att allt hon säger låter så äkta, även om det är skådespeleri faller jag för det.

Så dessa tankar och sådant jag hade, är de verkligen sanna? Den kärlek som vi vardagligen känner, är det verkligen "kärlek" som vi tror att det är. Eller är allt planerat som de flesta säger. Jag förstår inte varför mina tankar vandrar bort såhär, det enda jag vill tänka på är plugget. Jag vill få höga betyg, komma in i den skolan som jag sökt till. Och framför allt, bli någonting i framtiden. Men ser ni som jag skriver, min framtid, det är långt kvar tills jag kommer dit, men jag vet ju liksom aldrig om jag dör imorgon. Vad är sannolikheten bakom det? Jag vet inte om den är stor, men det finns la en chans. Inte för att jag planerar eller vill detta. Men om vi ändå tänker så långt.

Men detta är vad jag säger till kärleken: Leave it, when it's ready, it comes to you.

---